Glädje, ledsamhet och lite illamående

På senaste tiden har det hänt lite av varje och vi tänkte dela upp allt i känslor.

Glädje

• Att kunna surfa varenda dag
• Att slippa smörja in sig med solkräm eftersom vi snart är så bruna att vi inte kan bli brunare
• Att vinna över mobilen i Solitaire, desto roligare för mig (Alle) som har vunnit 6 ggr medan Oscar bara har vunnit 3. Därav den nuvarande poängställningen 6-3 som ni fortsättningsvis kan följa i bloggen.
• Att det går framåt med försöken att lösa Rubiks kub, detta är något Oscar har mer talang för
• Och att helt enkelt få umgås med våra fantastiska nya vänner

Ledsamhet

• Tyvärr har de flesta av våra närmsta vänner gett sig vidare på nya äventyr
• Vi har båda lyckats tappa min bräda så att det har gått hål i den och därför har den varit tvungen att lagas två gånger.

Illamående

• Detta är en story för sig själv. Vi skulle åka och handla på den närmsta supermarketen i Rivas som ligger 1,5 timme härifrån. Vägarna dit är inte de bästa så det blev en väldigt skumpig åktur. Oscar fick ganska snabbt en extrem huvudvärk men höll ut och drack mängder av vatten. Vi hann bara in i affären och lägga ner de första varorna i vagnen innan det blev värre och också illamåendet trängde sig på. Till slut klarade han inte av att stanna kvar inne i hettan utan var tvungen att springa ut. Jag fortsatte med shoppandet och en stund senare kom Thomas in och sa att Oscar hade spytt ner hela trottoaren. Shit tänkte jag och gick mot kassorna samtidigt som jag slängde ner lite nödvändigheter på vägen. Det tog ca 20 min innan jag hade betalat och packat ner varorna och sen var det bara att springa ut till en frånvarande Oscar. Jag blev riktigt orolig och frågade om vi skulle åka till sjukhuset eller om han behövde något från apoteket men jag fick ett strängt nej som svar. Med huvudvärk, kräkattacker, svettningar och lite känselbortfall i händerna (ni förstår att jag var orolig väl?) så satte vi oss i bilen och körde den "korta" sträckan hem. Det blev inga spyor i bilen men så fort vi kom hem så fick rabatten sig en omgång. Men ni kan vara lugna. Efter ungefär tre timmars sömn, en massa besök av mig för att kolla om Oscar fortfarande var vid livet, så var illamåendet borta och nästan huvudvärken också.

Avslutningsmiddagen för Jeff, Janelle, Thomas och Nic.

Avslutningsshot från restaurangägaren

Litet men roligt swell...

Idag har vågorna inte varit så stora men vi har haft jättekul ändå. Blev några bra åk för oss båda, men detta var vad som fångades på kamera...

Alle bjöd även på uppvisning!

NachOoooOoo

Hasta la vista

Surf, americanare och pizza!

De senaste dagarna har varit riktigt bra för oss, surfmässigt och på land! Vågorna faller oss mer i smaken då swellet är lite mindre och vågorna går att åka på längre innan de "bryter ihop". Just nu ligger de på 5-7 feet. I vilket fall som helst är det jättekul och vi börjar komma igång på riktigt!

Vi har även träffat lite nytt och trevligt folk, tre americanare från San Francisco, Janelle, Thomas och Scott. Och sedan Brandy och Andy från Seattle respektive Newcastle, AUS. Scott är för övrigt en kopia av Zach Galifianakis, både till utseendet och personligheten. Så ni som vet vem det är förstår att vi har riktigt roligt! Senast igår var hela gänget och åt pizza, drack öl och spelade spel på restaurangen La Rana Roja. Det var riktigt kul! Oscar var grym på Sequence och jag briljerade på Bananagrams, engelskans Alfapet. Ikväll blir det middag nere i hotellets restaurang, El Toro, antingen inne eller ute vid poolen. För en liten stund sedan satt vi ute på balkongen i våra gungstolar och såg solen gå ner över havet och bergen.

Solnedgång från balkongen

Avslappning i hängstolen

Och i hängmattan

Hitta krabban!

Fortsättning...

Som ni såg i förra inlägget har vi äntligen fått tag på våra efterlängtade brädor! Det finns bara en surfshop i vår lilla by (om man ens kan kalla det en by) så det finns inte mycket att välja på. Men vi hittade i alla fall var sin bräda som vi ville börja med.

Det är ganska stor skillnad på vitskummet och de riktiga vågorna dock, just nu är swellet over head och även om det är stark off shore så stänger vågorna ihop sig snabbt. Vilket betyder att man kan fånga vågen men sen inte åka så mycket mer än rakt fram. Tråkigt. Men vi hoppas på bättre tider snart!

Efter surfet kände vi att det var dags att tänka igenom vår budget, eftersom vi hittills har ätit ute varje dag. Det vi kom fram till var att vi nog behövde åka till en affär och handla så att vi kan laga vår egen mat. Vi skrev en matlista på det vi behövde, laddade upp med kort/ID och fick skjuts av en av hotellets drivers för 100 Cordobas (ca 35 kr). Men på vägen dit när vi för första gången såg omgivningen utan mörker, började vi ana att vi inte kunde förvänta oss för mycket av mataffären. Men vi höll hoppet uppe. Vi blev avsläppta på ett ställe som såg ut som ett hål i väggen och när vi klev in mötte vi jordstampat golv, mörker och dammiga varor huller om buller. Det var bara att börja om från ruta ett. Vi plockade på oss saker vi kunde ha nytta av, konserver, pasta, cornflakes och ja, inte så mycket mer... vilken besvikelse. Efter att ha betalat med kontanter frågade vi vår förare om det inte fanns något större än detta och vi fick några rader spanska som svar. Que? Vad sa han?

Han verkade ändå ha förstått lite och stannade på ett annat ställe. Det såg inte bättre ut. Denna gången kom dock en tant fram och drog i ett snöre, och vips så tändes en glödlampa!

Till vår förvåning hade de en del utav det som stod på listan, men fortfarande långt ifrån allt.

Vi kom fram till att det vi handlade var lunchmaterial och på kvällen gick vi ut och åt runt hörnet på "byns" populäraste pizzaställe/bar. Under bar himmel njöt vi av stenugnsbakad pizza och vars sin Victoria, en av de inhemska ölsorterna.

Äntligen dags för första surfdagen!

Rookies, rookies and rookies...

Oscar kämpar på, och står upp på nästan varenda våg

Alle börjar åter från noll, men inte länge till

Adios Amigos...

Bilder

Andra updaten för idag, men nu blir det bara bilder!

Hotel Popoyo

Poolområdet

Utsikt från balkongen

BLT

Ett hus i Gaudi-stil 

Våra hundar Blanca & Café

Solnedgång

Adios! 

Resan till Nicaragua och Hotel Popoyo

Under vissa omständigheter är vi nu äntligen framme! Redan på Kastrup fick vi veta att vi hade en del problem som väntade på oss i USA. Oscar fick nämligen flygbiljetter med stolsnummer hela vägen (Köpenhamn-Newark, Newark-Houston och Houston-Managua) medan jag bara fick första sträckan. Hmm.. Continental Airlines hade nämligen överbokat planen "lite" enligt check-in killen så allt skulle ordna sig på plats i Newark. Yeah right! Det brukar vara koden för; vi vet inte riktigt vad som kommer hända..

Saken var den att vi skulle ta oss så snabbt till gaten som möjligt i Newark så att de kunde boka in mig på en plats men vi kom ju på att vi bara hade 1,5 timme på oss att hämta bagaget, checka in det igen och sedan ta oss till planet. När vi kom fram till gaten var det tyvärr inte bara jag som hade det här problemet, minst 15 andra till. Vi fick anmäla oss och i ordning försökte personalen trycka in oss på planet. Vårt problem var bara att pga vår tidspress från flyget innan var vi inte där i så god tid. Det såg mörkt ut...

Efter att alla passagerare hade boardat stod jag och Oscar kvar med de andra utsatta. Oscar som inte tänkte flyga iväg utan mig gjorde en hjälteinsats och sprang fram till snubben i gaten och sa; "Detta är bara ett connecting flight för oss och vi måste verkligen komma på planet! Dessutom är det bara en av oss som inte har en sittplats."

Detta var nog ett avgörande agerande för vår del då de fem minuter senare ropade ut - Lindahl, var god och kom fram! Ytterligare fem minuter senare var på väg upp i luften.

En guldstjärna till Oscar som tidigare låtit mig vara reiseleiter!

Resten av resan gick nästan smärtfritt, se nedan.

Det var allt för nu!