Då var det dags för en update igen!
Nu är våra äventyr i Nicaragua tyvärr över och så här gick det till när vi tog oss över gränsen till Costa Rica..
Det började med att vi tog en taxi collectivo från San Juan del Sur centrum till Tica Buss stationen i Rivas. Där fick vi vänta i 1,5 timme innan bussen äntligen kom. Till vår stora förvåning hade bussen air condition och megastora och mjuka säten. Alltså ganska stor skillnad mot de lokala bussarna.
| I väntan på Ticabussen i Rivas |
| Ståplats längst bak i en lokal buss |
Det tog ca en timme till gränsen där vi blev tillsagda att gå ut ur bussen. I en halvtimme stod vi och väntade på att passen skulle bli stämplade av den Nicaraguanska sidan. Vi underhöll oss med att köpa lunch, friterade Plantainskivor med surkål och kyckling i en plastpåse. Det låter (och ser) mindre gott ut men det var ganska okej. Det var som ett helt samhälle vid gränsen, små hus och massa människor som sålde mat, souvenirer och costaricanska colones (pengar).
| På gränsen |
Vi hoppade på bussen igen och efter fem minuter var det dags att gå av igen. Nu skulle vi ta med oss våra pass själva för att gå igenom kontrollerna på Costa Ricas sida. Det gick ganska snabbt men vakterna virrade ut oss på fel sida, så vi fick vända tillbaka igen med arga blickar i ryggen. Sen var det dags att hämta sitt bagage och få det kollat. Men ingen hade lust att pilla i våra väskor så vi gick tillbaka till bussen istället. Sen bar det av mot Liberia!
Vi hoppade av bussen och fick tråkigt nog vänta en halvtimme innan bilfirman hämtade upp oss. Vi blev körda till Hilton Garden Hotel utanför Liberia där deras kontor fanns i lobbyn. Till vår stora besvikelse fick vi reda på att vår Suzuki Jimny, som vi hade längtat efter, inte var på plats. De som hyrde bilen innan oss hade inte kommit tillbaka och lämnat in den i tid, så vi blev erbjudna att köra en Suzuki Alto den första dagen istället. Kan vara världens minsta bil faktiskt
| Oscar i Suzuki Alton |
Vår kontaktperson, Rodolfo, lovade att han skulle köra ut Jimnyn till oss klockan tio på morgonen dagen efter. Vi körde till Playas de Coco och letade upp ett hotell. Det var ganska spartanskt men hade ett systerhotell som var fancy och där ALLT fanns! Vi snyltade internet och kaffe därifrån. Vi träffade även ett jättetrevligt äldre amerikanskt par som numera bor i Dominical här i Costa Rica. De erbjöd oss gratis boende om vi skulle dit under vår road trip.
Klockan tio nästa dag satt vi och väntade på bilen.. klockan hann bli elva men ingen Rodolfo. Oscar ringde och frågade vad som hade hänt och vi fick reda på att han glömt bort vilket ställe vi bodde på så han kunde inte komma och lämna bilen. Och inte nog med det, han var på flygplatsen och hyrde ut en annan bil så det skulle dröja minst en timme innan han kom. Oscar kom tillbaka riktigt irriterad och berättade vad som hade hänt. Men det var droppen för mig. Jag ringde tillbaka och sa att det inte var acceptabelt och att vi tänkte köra tillbaka till kontoret direkt för att byta bil. Roligt nog hade han tvingat någon annan att ta hand om oss för att han inte vågade göra det själv. Därefter gick det smidigt och vi åkte iväg för att besöka stranden Conchal innan vi mellanlandade i Tamarindo en natt. Vi kom dit ganska sent men hann med en solnedgångssurf ändå!
| På stranden Playa Conchal |
| I vattnet.. |
| Efter surfet i Tamarindo |
Nu är vi i Malpais/Santa Teresa, mer om det får ni läsa i nästa inlägg!
